Att genus, jämställdhet och feminism är knepiga ämnen kan vi nog alla vara överens om. Generaliseringarna är många och det är svårt att verkligen påvisa något konkret genom att endast diskutera. Man bör hålla sig till en viss nivå och hålla kvar diskussionerna i rätt sammanhang. Det är nämligen det som oftast händer när man för argumentationer i ämnet feminism och allt som har med jämställdhet att göra. Det verkar även som om att gemene man har svårt för att  konkretisera ordet feminism på ett korrekt sätt. Dess innebörd verkar tvetydigt i många sammanhang, och därför spårar ofta dessa diskussioner iväg ordentligt.

Personligen anser jag att allt detta tjat om genus, jämställdhet och feminism har gått lite överstyr. Man har liksom tröttat ut begreppet och fått innebörden att kännas sig gammal och gaggig. Feminism, som förut representerade något värdefullt och modernt, känns idag ganska omodernt.

Det verkar som om att många har glömt att Sverige faktiskt är ett av de mest jämställda länderna i världen. Vi har kommit långt på vägen, men visst, självklart kan man komma längre. Vad gäller löner och chefspositioner är vårt samhälle långt ifrån jämställt. Vad lösningen på detta problem är kommer nog fortsätta att vara en het potatis framöver. Men vad gäller kvinnor och mäns jämlikhet i relationer, familjeförhållanden och i det vardagliga livet får vi väl ändå säga att vi har kommit en bra bit på vägen. Det har ju till och med gått så långt att många kvinnor är helt emot vad som genrellt sett anses vara traditionellt. Kanske måste man även komma ihåg att i många relationer har man gjort ett aktivt val att ha en traditionell fördelning. Mannen står för inkomsten och kvinnan står för hemmet. Huvudsaken är väl att båda är nöjda med situationen och att relationen känns jämställd.

För det är väl ändå detta som klassas som feminism?

Vi kommer fortsätta att diskutera denna heta potatis nästa torsdag. Då kommer mötesplatsen vara en av mina gamla adresser där jag förut satt. Mer information om detta följer i ett mejlutskick.